Vi förklarar vad demagogi är, ursprunget till termen, dess historia och negativa egenskaper. Även exempel på demagogi i politiken.
Vad är demagogi?
I politik, förstås demagogi vara bruket att vinna massornas gunst genom smicker, eftergifter, manipulationer och känslomässiga list, för att föreviga sig själv i burk politiska eller ha tillgång till det.
Med andra ord, demagoger är de som söker politisk favorisering genom tal och löften som inte har med politik att göra, utan snarare med känslor mest grundläggande av människor.
Demagogi kan alltså översättas till att väcka rädsla och hat mot en förmodad gemensam fiende, eller i att smickra och söta människor, berätta för dem vad de vill höra, istället för att uppmana dem att tänka själva och fatta beslut. Det är en vanlig praxis i demokratier och det från antiken det har klassificerats som en degeneration av den demokratiska andan.
Ursprunget till detta ord går faktiskt tillbaka till Antikens Grekland och till rösterna demos ("Stad") och aug ("Flockning" eller "körning"), det senare i pastoral mening av begreppet. Alltsedan den antika demokratin ansågs demagogi redan som något negativt, eftersom politikern "vallade" samhälle istället för att följa sina mandat.
Faktum är att Aristoteles (384-322 f.Kr.) hävdade att demagoger var "folkets smickrare" och att deras triumf i samhället ofta ledde till uppkomsten av autokratier eller personliga tyrannier; även om hela historia med ursäkten att avsluta demagogin, många diktaturer.
En annan negativ egenskap hos demagogin är att den inte leder till att massorna kämpar för sina intressen, utan snarare använder dem för demagogins eller den politiska klassens mycket personliga fördel, vilket enligt vissa författare skulle kunna skilja demagogi från demagogi. populism. Båda termerna används dock ofta mer eller mindre som synonymer.
Exempel på demagogi
Följande situationer är exempel på demagogi:
- En styrande politiker som introducerar falska dilemman genom sina tal, för att tvinga väljarna att inta manikanska positioner: "antingen är du med mig eller så är du emot mig", och därmed förhindrar kritisk bedömning. Bara det faktum att ifrågasättande a argument fortsätta att göra en till en "fiende" räcker så att få vågar höja rösten mot honom.
- En kampanjpolitiker som genom smicker och uttryck för förmodad beundran för sin väljarkår får honom att tänka på sig själva som "de goda" och demagogernas politiska rivaler som "de onda", för att dra fördel av hat och splittring till vinna val.
- En härskare som skyller alla problem som hans egen ledning har på sina politiska motståndare och hans fienders kontinuerliga ingripande, för att aldrig ta ansvar för någonting och radikalisera sina anhängare genom att få dem att känna sig under attack, och därmed föreviga sig själv vid makten.