Vi förklarar vad som är en prosopopeia eller personifiering som stilfigur, dess egenskaper och olika exempel.
Vad är prosopopoeia?
I retorik Y litteratur, prosopopeia eller personifiering är en stilfigur som består i att tillskriva mänskliga egenskaper till en referent som vanligtvis saknar dem, såsom ett djur, en växt eller ett föremål, vare sig det är konkret eller abstrakt. Dessa mänskliga egenskaper kan hänvisa till tal, sång, känsla eller tänkande, eller något annat tillstånd som ger dem egenskaperna hos en person.
Personifiering är en resurs mycket vanligt inom olika områden, särskilt inom det litterära, barn- resp oratorium. Det kallas också en ontologisk metafor (det vill säga hänvisar till vara).
Dess namn kommer från grekiskan prossopon (sammansatt av fördelar, "Forward", och opposition, "Face"), vilket var namnet på maskerna som användes av skådespelarna i tragedi klassiskt, och med vilket de i vissa fall kunde tolka på detta sätt gudar, djur eller själva ödet.
På så sätt skulle det vara motsatsen till animalisering (att tillskriva djuregenskaper) eller reifiering (att tillskriva egenskaper hos saker). Prosopopoeia kallas också tal, texter eller tal som är bombastiska, onödigt högtidliga eller överdrivet retoriska.
Karakteristika för prosopopeia
Prosopopeia kännetecknas av:
- Den består av en typ av liknelse och/eller stilistiskt förfarande, eftersom det fyller funktionen att bättre illustrera det som har sagts eller uttrycka det i mer estetiska termer.
- Attribut till ett djur eller livlösa referent (även om det är abstrakta eller imaginära) handlingar eller egenskaper hos en person.
- Det är vanligt i fabler, barns berättelser, litterära texter eller metaforisk, och i språk talad.
Exempel på prosopopoeia
Här är några exempel på personifiering:
- Senare knackade vintern på hans dörr.
- "Ät den", sa ormen till Eva.
- Den natten viskade vinden i hans öra.
- Timmarna drog ut på tiden tills hans mamma kom tillbaka.
- På hösten tas träden av sina lövverk.
- Fiolerna grät, medan trumman hostade.
- Åh, grymma öde, du fördömer mig!
- Staden var ädel och ståtlig.
- Tulpaner böjde sig när han passerade, som i en båge.
- Månen slog med sitt blinda öga över bergskedjan.
- Soldater, frihet väntar oss och plikten åkallar oss!
- Få mig inte att prata, sött vin, jag måste hålla det här hemligt!
- Trumpeterna jublade vinnaren av tävlingen.