mejram

mejram är en något kallkänslig flerårig ört från myntfamiljen. På grund av det generiska namnet Origanum förväxlas det ofta med oregano, som har en varmare smak.

Förekomst och odling av marjoram

mejram växer i en upprätt, kompakt buske med en träig huvudskott cirka 20 - 40 cm hög. Bladen är avlånga äggformade, mjuka och tråkiga gröna med en söt, kryddig lukt. Blommorna är små, vita eller lila, ordnade i rasem.

Marjoram kommer ursprungligen från södra Europa, Nordafrika och Mindre Asien. Det odlas nu över hela Europa och Medelhavet såväl som i Nord- och Sydafrika. Redan ärade de gamla grekerna marjoram och använde marjoram för att skapa kransar och kransar för brudpar eller begravningsceremonier.

Man trodde att Afrodite, gudinnan för kärlek, skapade marjoram som en mild symbol för lycka. Egypten utvecklas för närvarande som det största odlingsområdet för marjoram.

Använd & applikation

I dess olika beredningar som eterisk olja, i form av färska eller torkade löv och som ett pulver mejram många användningsområden. Som smaktillsats används det vanligtvis för att förbättra smaken på soppor, såser, sallader och kötträtter. I kosmetika används marjoram i hudkrämer, kroppslotioner, rakgeler och tvålar.

Örtan har ett oljeinnehåll som, beroende på klimat, säsong och mark, är upp till 3,5% och är högst kort efter blomningen. Vid aromaterapi sägs oljan ha en värmande, lugnande och förstärkande effekt. Den eteriska oljan av marjoram erhålls genom ångdestillation och har både antimikrobiella och nematida (maskfrisläppande) egenskaper.

De kemiska-aromatiska komponenterna motsvarar ungefär de för kamfer och tall. Bladen kan torkas eller frysas för kulinariskt bruk, med marjoram som behåller sin doft bättre än någon annan växt efter torkning. Torkad marjoram är mycket viktig för industriell livsmedelsförädling och används tillsammans med timjan i kryddblandningar för produktion av korvprodukter.

Förutom det relativt höga proteininnehållet på 14,3% innehåller bladen tanniner, flavonoider, askorbinsyra och glykosider. Tio gram av den färska örten täcker 20% av det dagliga behovet av kalcium, 46% av kravet på järn och 16% krävs vitamin A. För industriell bearbetning doppas bladen antingen kort i kokande vatten, utsätts för ånga eller tappas med mikrovågsstrålning.

De torkade blommspetsarna används för påsar eller potpourris och är ett effektivt insektsmedel, medan de aromatiska frönen läggs till konfekt eller sylt. Oleoresiner (aromämnen) filtrerade från oljan används som tillsatser i livsmedel och drycker.

Betydelse för hälsa, behandling och förebyggande

mejram har använts medicinskt sedan forntiden. Grekerna använde det i stor utsträckning som ett botemedel mot narkotiska gifter, kramper och droppig. Under åren har marjoram visat sig vara en aktiv ingrediens för att främja matsmältningen.

Marjoramte lindrar olika matsmältningsproblem inklusive aptitlöshet, leverproblem, gallsten, gas och magkramper. Det är också ett pålitligt botemedel för att behandla rinnande näsa och förkylningar hos spädbarn och små barn för att lindra torra hosta, svullna slemhinnor och öronsmärta. Välkänt är marjoram salva, som smetas under näsan och är mycket lätt att göra för hemmabruk.

Den extraherade oljan har också visat sig vara mycket effektiv vid behandling av sprains och blåmärken. De torkade bladen, fyllda i påsar, kan också användas externt som heta förpackningar för smärtsamma svullnader och reumatism samt för kolik eller huvudvärk. Inom hemmedicinen används ånglösningar för att rensa bihålorna och lindra laryngit. Några droppar olja på bomullsull och placeras i en ihålig tand kommer ofta att lindra smärtan.

Eftersom marjoram har en speciell effekt på de kvinnliga könsorganen och nervsystemet, används det i gynekologi som ett te för att lindra symtom på klimakteriet, behandla humörsvängningar i samband med menstruationen eller för att främja mjölkflödet. Vid homeopati används D4- eller D6-styrken hos Origanum Majorana för att stärka kvinnlig sexualitet.