Vi förklarar vad vanliga verb är på spanska, hur är deras tre möjliga konjugationer och exempel på varje typ.
Vad är vanliga verb på spanska?
I böjningsspråk, det vill säga de som konjugerar sina verb, kallas det reguljära verb för de som i någon av deras tider eller verblägen är enhetliga, det vill säga de är verb som är konjugerade på ett förutsägbart och konstant sätt, utan att presentera förändringar av något slag i deras rot, som det händer med de oregelbundna verben.
Spanska är ett komplext språk, med många oregelbundna verb, men också med vanliga verb som följer en konstant böjning, beroende på deras slut på partiklarna -ar, -er eller -ir, igenkännbara eftersom de går till slutet av stammen på ord. Vi kommer att se var och en separat.
Konjugation I
De är verben som slutar på -ar (Vad att älska), som är konjugerade enligt följande:
- Vägledande present:
Jag älskar (-eller) Du älskar (-ess)
Han/hon älskar (-till) Vi älskar (- låt oss)
Du älskar (-en) De älskar (-en)
- Indikativ copreterite:
Jag älskade (-aba) Du älskade (-abas)
Han/hon älskade (-aba) Vi älskade (-aba)
Du älskade (-aban) De älskade (-aban)
- Indikativ dåtid:
Jag älskade (-é) Du älskade (-aste)
Han/hon älskade (-ó) Vi älskar (- låt oss)
Ni älskade (-Aron) De älskade (-Aron)
- Vägledande för framtiden:
Jag kommer älska (-jag ska) Du kommer att älska (-du kommer)
Han/hon kommer att älska (-kommer) Vi kommer att älska (-vi ska)
Du kommer älska (-blåbär) De kommer att älska (-blåbär)
- Indikativ efterförtid:
Jag skulle älska (-aria) Du skulle älska (-arior)
Han/hon skulle älska (-aria) Vi skulle älska (-vi skulle)
Du skulle älska (-de skulle) De skulle älska (-de skulle)
OBS: I indikativens sammansatta tider, såsom antepresente, antecopreterito, antepreterito eller antepospreterito, stannar verbet kvar i participet (i det här fallet: älskad) och böjs i hjälpverbet have (som är oregelbundet). Därmed får du till exempel "Jag har älskat", "Jag hade älskat", "Jag hade älskat" eller "Jag skulle ha älskat". Men i dem bibehålls verbet "att älska" med dess ändelse -ado.
- Nuvarande konjunktiv:
Jag älskade (-och) Du älskar (-är)
Han/hon älskar (-och) Vi älskar (-emos)
Ni älskar (-i) De älskar (-i)
- Konjunktiv dåtid:
jag älskade eller älskade (-ara eller -hugg)
Du kommer att älska eller älska (-ess eller -aser)
Han/hon kommer att älska eller älska (-ara eller -as)
Vi älskar eller älskar (-ara eller - låt oss)
Du kommer att älska eller älska (-aran eller -asen)
De kommer att älska eller älska (-aran eller -asen)
- Framtida konjunktiv:
Jag kommer älska (-är) Du älskar (-ares)
Han/hon kommer att älska (-är) Vi kommer att älska (-kommer)
Du kommer älska (-aren) De älskar (-aren)
NOTERA: Liksom med indikativen, konstrueras de sammansatta tiderna av konjunktiven med hjälp av hjälpverbet haber (som är oregelbundet) och att behålla det vanliga verbet i dess particip (älskad). Således får du "älskad", "skulle ha älskat" eller "skulle ha älskat", och deras respektive konjugationer.
- Imperativt läge:
Du älskar
Du älskar (-e)
Konjugation II
De är verben som slutar på -eh (Vad rädsla), som är konjugerade enligt följande:
- Vägledande present:
Jag fruktar (-eller) Du är rädd (-är)
Han/hon fruktar (-och) Vi fruktar (-emos)
Du fruktar (-i) De fruktar (-i)
- Indikativ copreterite:
jag fruktade (-ía) du fruktade (-du)
Han/hon fruktade (-ía) Vi fruktade (-vi skulle gå)
du fruktade (-de gick) De fruktade (-de gick)
- Indikativ dåtid:
jag fruktade (-í) Du var rädd (-du är)
Han/hon fruktade (-ió) Vi fruktade (-vi)
du fruktade (-de gick) De fruktade (-de gick)
- Vägledande för framtiden:
jag kommer att frukta (-jag var) Du kommer att frukta (-åldrar)
Han/hon kommer att frukta (-det var) Vi kommer att frukta (-vi ska)
Du kommer att frukta (-var) De kommer att frukta (-var)
- Indikativ efterförtid:
jag skulle frukta (-eria) Du skulle frukta (-erias)
Han/hon skulle frukta (-eria) Vi skulle frukta (-vi var)
Du skulle frukta (-de var) De skulle frukta (-de var)
OBS: Återigen, i indikativens sammansatta tider, såsom antepresente, antecopreterito, antepreterito eller antepospreterito, stannar verbet kvar i participet (i det här fallet: fruktad) och är konjugerat i hjälpverbet have (som är oregelbundet). Därmed får du till exempel "Jag har fruktat", "Jag hade fruktat", "Jag hade fruktat" eller "Jag skulle ha fruktat". Men i dem bibehålls verbet "rädsla" med dess ändelse -ido.
- Nuvarande konjunktiv:
Jag fruktar (-till) Dina teman (-ess)
Han/hon fruktar (-till) Vi fruktar (-mästare)
Du fruktar (-en) De fruktar (-en)
- Konjunktiv dåtid:
jag fruktade eller fruktade (-gå eller -iese)
Du fruktar eller fruktar (-du skulle eller -eser)
Han/hon fruktar eller fruktar (-gå eller -dvs)
Vi fruktar eller fruktar (-vi skulle gå eller -vi skulle)
Du fruktar eller fruktar (-de skulle gå eller -iesen)
De fruktade eller fruktade (-de skulle gå eller -iesen)
- Framtida konjunktiv:
jag skulle frukta (-gå) Du skulle frukta (-du skulle)
Han/hon fruktar (-gå) Vi skulle frukta (-vi skulle gå)
Du skulle frukta (-de skulle gå) De skulle frukta (-de skulle gå)
NOTERA: Liksom med indikativen, konstrueras de sammansatta tiderna av konjunktiven med hjälp av hjälpverbet haber (som är oregelbundet) och att behålla det vanliga verbet i sitt particip (fruktad). Således får du "hade fruktat", "skulle ha fruktat" eller "skulle ha fruktat", och deras respektive konjugationer.
- Imperativt läge:
Du, rädsla (-e)
Du, ämne (-a)
Konjugation III
De är verb som slutar på -gå (Vad avvika), som är konjugerade enligt följande:
- Vägledande present:
Jag lämnar (-eller) Ni skiljs åt (-är)
Han/hon skiljer sig (-och) Vi lämnar (-vi)
Du lämnar (-i) De avgår (-i)
- Indikativ copreterite:
Jag lämnade (-ía) Du lämnade (-du)
Han/hon reste (-ía) Vi lämnade (-vi skulle gå)
Du lämnade (-de gick) De gick (-de gick)
- Indikativ dåtid:
Jag lämnade (-í) Du lämnade (-du är)
Han/hon reste (-ió) Vi lämnar (-vi)
Du lämnade (-de gick) De reste (-de gick)
- Vägledande för framtiden:
jag kommer att åka (-Jag kommer att gå) Du vill gå (-du kommer att gå)
Han/hon kommer att gå (-gå till) Vi kommer att åka (-vi ska gå)
Du kommer att åka (-Iran) De kommer att avgå (-Iran)
- Indikativ efterförtid:
jag skulle åka (-skulle gå) Du skulle avgå (-skulle du gå)
Han/hon skulle gå (-skulle gå) Vi skulle åka (-vi skulle gå)
Du skulle åka (-skulle gå) De skulle avgå (-skulle gå)
OBS: Som tidigare, i indikativens sammansatta tider, såsom antepresente, antecopreterito, antepreterito eller antepospreterito, stannar verbet kvar i participet (i det här fallet: part) och är konjugerat i hjälpverbet have (som är oregelbundet). Därmed får du till exempel "Jag har åkt", "Jag hade åkt", "Jag hade åkt" eller "Jag skulle ha åkt". Men i dem bibehålls verbet "att lämna" med dess ändelse -ido.
- Nuvarande konjunktiv:
jag skiljer mig (-till) Du lämnar (-ess)
Han/hon lämnar (-till) Vi lämnar (-mästare)
Du avgår (-en) De avgår (-en)
- Konjunktiv dåtid:
jag gick eller gick (-gå eller -iese)
Du fester eller fester (-du skulle eller -eser)
Han/hon gick eller gick (-gå eller -dvs)
Vi skildes åt eller skildes åt (-vi skulle gå eller -vi skulle)
Du reste eller gick (-de skulle gå eller -iesen)
De gick eller gick (-de skulle gå eller -iesen)
- Framtida konjunktiv:
Jag lämnade (-gå) Du vill gå (-du skulle)
Han/hon lämnade (-gå) Vi skulle åka (-vi skulle gå)
Du kommer att åka (-de skulle gå) De gick (-de skulle gå)
NOTERA: Liksom med indikativen, konstrueras de sammansatta tiderna av konjunktiven med hjälp av hjälpverbet haber (som är oregelbundet) och att behålla det vanliga verbet i dess particip (matchning). Således får du "har delat", "skulle ha delat" eller "skulle ha delat" och deras respektive konjugationer.
- Imperativt läge:
Du, del (-e)
Du, parta (-a)
Exempel på vanliga verb
En kort lista över vanliga verb på spanska, förutom kärlek, rädsla och del, skulle innehålla följande fall:
Verb av första konjugation:
- Meddela
- Att få reda på
- Dansa
- Orsak
- Hårkam
- Debitera
- Skicka
- spela teater
- Vägra
- Isolera
- Ansluta sig
- Acceptera
- Ge råd
- Framåtvänd
- Lägg till
- Varna
Andra konjugationsverb:
- Dyka upp
- Att bero på
- Absorbera
- Att lägga
- Ge
- Att förolämpa
- Lära sig
- Bränna
- Låtsas
- Fortsätt
- Dölj
- Våga
- Atañer
- Att dricka
- Sopa
Tredje konjugationsverb:
- Uttråkad
- Applådera
- Hjälpa
- Att bestämma
- Upptäck
- Avstå
- Argumentera
- Uppföda
- Avgå
- Sprida
- Dela upp
- Skaka
- Att bestå
- Övertyga, övertala
- Insistera