• Vad är denotation och konnotation?
• Egenskaper för denotation och konnotation
• Exempel på denotation och konnotation
• Denotativt och konnotativt språk

Vi förklarar vad denotation och konnotation är, deras skillnader och egenskaper. Även exempel på varje.

"Att leva som en hund" ska förstås i en konnotativ mening.

Vad är denotation och konnotation?

I lingvistik, denotation och konnotation är två nivåer av ordets betydelse: den bokstavliga nivån respektive den kontextuella nivån. Detta är möjligt eftersom orden inte bara säger vad ordboken strikt dikterar, utan de åtföljs av en hel kontextuell ram som ger dem djupare lager av mening.

Därför är beteckningen den enkla och huvudsakliga betydelsen, uppenbar och allmängiltig, som ett ord eller ett uttryck har. Det är den huvudsakliga betydelsen som ordböckerna samlar in och som är gemensam för alla som talar ett språk, utan att ta hänsyn till nyanser, eller sammanhang, inga andra eller tredje avsikter.

Istället omfattar konnotationen djupare eller mer figurativa, implicita eller särskilda betydelser som samma ord eller uttryck kan ha, beroende på vem som använder det, i vilket sammanhang, inom vilken grupp av talar eller med vilka nyanser. Dessa typer av sinnen varierar ofta med geografi, den social klass Vinka tradition kultur som du tillhör.

Inom språket samexisterar dock denotation och konnotation, och matar in i varandra. De konnotativa sinnena tenderar att läggas över de denotativa i vanligt tal (det vill säga att användningen påtvingas normen), men med tidens gång tenderar dessa bildliga sinnen också att inkorporeras i språket (bruket blir normen). ). Detta är till exempel fallet med språkets vanliga platser.

Ändå är det möjligt att särskilja även i dessa fall den enkla och den bildliga betydelsen, det vill säga denotationen och konnotationen. Låt oss titta på, som ett exempel, det vardagliga "att vara en diamant i roughen". Som vi vet har frasen en bildlig (konnotativ) betydelse som syftar på att ha en talang eller färdighet som ännu inte har upptäckts eller fulländats.

Det sinnet hanteras förmodligen av alla spansktalande, även om det skiljer sig från dess bokstavliga (denotativa) betydelse, vilket skulle vara att påstå att en person egentligen inte är en person, utan snarare ett livlöst föremål gjort av kolmolekyler, intensivt komprimerat.

Skillnaden mellan ett sinne och ett annat blir faktiskt uppenbar om vi tänker på ett ord eller ett uttryck som om vi vore utlänningar och vi lärde oss att tala vårt språk: den denotativa betydelsen är vad vi först förstår, och den konnotativa kräver en större kunskap om språk och kultur.

Det är också vanligt att denna skillnad accentueras i litterära eller poetiska diskurser, där liknelse och en "dold" betydelse av allt som sägs.

Egenskaper för denotation och konnotation

Denotation och konnotation kännetecknas av:

• De är båda former av betydelse eller mening av språk, som existerar samtidigt.
• Den denotativa betydelsen är dock självklar, medan den konnotativa betydelsen är bildlig och vanligtvis kräver kontextuell kunskap för att förstås.
• Denotation tillåter uppkomsten av konnotation, och den senare bygger samtidigt nya betydelser som är fixerade över tiden.
• Beteckningen är universell och identisk för alla som talar samma språk, medan klangen är individuell, subtil och beror till stor del på varje persons uttrycksfulla stil.

Exempel på denotation och konnotation

Här är några exempel på denotation och konnotation på spanska:

• "Leda ett liv med hundar"

Denotation: bokstavligen leva som en hund: äta hundmat, sova på golvet, tro sig vara en hund.
Konnotation: lever under allas acceptabla minimistandarder, har det dåligt eller lider mycket.

• "Var en sten i skon"

Beteckning: att bokstavligen vara en sten i någons sko.
Konnotation: att vara till besvär, att vara ett hinder eller att vara irriterande.

• "Jag känner mig som jul"

Beteckning: talaren känner sig som han brukar känna sig i december.
Konnotation: talaren känner sig som en familj, kanske, eller känner sig nostalgisk, eller vad hans subjektiva och individuella bedömning av julen nu består av.

• "Behandla någon som skräp"

Beteckning: släng någon i soptunnan eller sopa dem med kvasten.
Konnotation: behandla någon illa, behandla någon som mindre än människor.

• "Att vara en sockslickare"

Denotation: att ha en förkärlek för att suga på vissa klädesplagg.
Konnotation: att vara en smickrare, att smickra andra för din egen fördel.

Denotativt och konnotativt språk

I allmänhet är termerna "denotativt språk" och "konnotativt språk" resp. synonymer av denotation och konnotation.